Det blir inte alltid som man tänkt sig

De två senaste åren har varit kämpiga, dottern mår dåligt och det har visat sig att hon har något som heter högfungerande autism (tidigare Aspergers syndrom). Hon mår dåligt för att hon alltid har gått i en skola som inte varit anpassad efter hennes svårigheter. När hennes diagnos var klar så bestämde vi oss för att även utreda lillebror och han har samma diagnos om än med andra problemområden än vad dottern har. Så på något sätt är handarbetet viktigare nu än någonsin!

Den tid jag hade räknat med att ha nu när barnen börjar bli stora finns inte, men jag försöker att hitta sytid någon gång varje vecka. Även om jag egentligen inte orkar tänka till när det är utmaningar på gång så är jag ändå stolt när jag lyckas få ihop utmaningstygerna till något användbart.

Om jag ska vara ärlig så syr jag mest enkla saker där man inte måste tänka utan mest gör på rutin.

Vid besök i olika Pandurobutiker så har jag samlat på mig lite Tilda-tyger, mest FQ och just nu roar jag mig med att se hur långt dessa FQ + lite olika tyger från stashen räcker. Har sytt en topp med bara 3" rutor, den ligger för mackning så den kan ni inte få se idag. Av resterna från detta projekt jobbar jag med Anna Lundbergs mönster pyttetäckestoppar.

Min variant ska bli en kompis till 3" rutorna.

 

Kanske har jag fått ihop drygt 1/3 av de block som behövs men som ni ser så har jag början på fler block.

 

 

Samtidigt så går jag och tänker lite på tygerna som kom från Maja, har en idé men får den vara så enkel? Ska jag göra något mer komplicerat för en gångs skull? Det som delvis ställer till det är att jag inte vill köpa några tyger för att fixa utmaningen och de som jag har valt från stashen är av varierande storlek och jag vill ju att de tyger jag har ska räcka till kvilten.

 

 

Vår kära hund är en badhund så han har fått en flytdummie, men den var inte så hållbar, så jag har fått laga den, inte helt lätt när den är stor och rund med en rätt stum stoppning. Har jag tur så håller den för sommarens badande i alla fall. Får väl leta upp en annan mer hållbar variant till nästa säsong.

 

 

Bilden är från förra årets badande men både dottern och hunden har badat i Saxtorpssjön i år.

 

Vi hörs!

Carina i Furulund