Ibland blir saker bara så bra,

egentligen utan att man anstränger sig.

Det här fotot fick jag av Theas mamma idag, en lycklig tjej med ett rosa täcke (mestadels i alla fall) och så fanns det ju Hello Kitty. Täcket är redan flitigt använt och det värmer mitt hjärta att hon tyckte om sitt täcke och jag hoppas att det kan komma till användning i en och annan koja också.

 

Kan mycket väl blir så att jag gör någon variant av denna sorts scrapstäcke, det var roliga block att göra och man kan ju själv välja hur snabbt man vill få undan projektet (breda remsor=få sömmar=snabbt färdig).

 

 

Annars har dagen använts till lite eftertanke om hur förgängligt livet är och saker som man inte har funderat speciellt mycket på annars har legat och snurrat i skallen. Tankarna var varken djupa eller svåra utan snarare enkla och förunderliga. När man kommer hem till en person oavsett om man är ung eller gammal så finns det en doft som påminner om människan som bor där, när den personen inte finns med oss längre så försvinner ju den doften men kanske inte doftminnet.

 

 

Utöver detta så har jag insett att man sak inte sticka med specialgarner när man har en klåfingrig son i huset.

 

Det här blir snyggt när man stickar med det men drar sonen ut stickan så är det inte lätt att fånga upp maskorna, "garnet" är obetydligt tjockare än två sytrådar med lite bandbitar mellan trådarna.

Vi hörs!
Carina i Furulund