Dottern gnäller ofta över att hennes rum är för litet, många är de gånger som jag genom åren har rensat undan på hennes rum och så har det varit användbart igen men nu är hon snart 15 år så hon borde själv inse ett och annat. Nä, det gör hon inte så därför fick jag visa henne, hm alla som följer bloggen vet att jag inte är ett under av städning, men jag har åtminstone fått lära mig hur det borde vara men sedan är jag dålig på att praktisera mina kunskaper.
Nå väl jag har försökt gruppera hennes saker genom åren för att det ska vara lättare att hålla ordning, idag fick hon själv gruppera hur hon ville ha det och vips så såg det mycket trevligare ut och hon har sorterat ut massor med skräp och en del saker som hon vill spara på annat håll (i en låda i förrådet).
Sedan försökte jag få sonen att göra samma sak, fick följande kommentar "jag har inga trasiga saker som ska slängas". Här har vi kärnan i sonens personlighet, vi slänger inte något man vet aldrig när man kan behöva prylen. När jag vill slänga något från hans digra samling av prylar som han fått när vi har varit ätit typ hamburgare då får jag göra det när han är borta.
Men kanske är detta ett nedärvt drag? Kolla här och förklara vad det är för fel på mig?
Varför äger jag en tvättunna med scraps av varierande storlek och färg? Just nu gillar katten mig extra mycket eller kanske extra lite förresten, hon gillar inte när jag stör henne i hennes skönhetssömn i min scrapshög. Jag tror faktiskt att innehållet i tunnan har minskat lite när jag är klar med min scrap vortex - fritt översatt på svenska min häxkittel av scraps.
En helt vanlig söndag i våra liv kort sagt.
Vi hörs!
Carina i Furulund
