Vill jag fortsätta blogga?

Nu är det länge sedan jag bloggade, har jag inte sytt? Jodå jag har sytt och det jag lyckats färdigställa kan man se på mitt instragramkonto 125359c.

På något sätt har det varit skrivkramp om syendet, det är så grymt mycket annat som pockar på uppmärksamhet.

Flera saker har ändrats med mitt syende, jag försöker alltid sy av det jag har hemma, det här nog 1,5 år sedan jag köpte kvilttyger och så var det inte tidigare då jag köpte tyger med jämna mellanrum. Om jag köper något nu så är det enfärgade tyger att använda ihop med de mönstrade tygerna. En annan sak är att jag försöker att lämna så lite scraps efter mig som det bara går.

Ni vet min gode vän Herr Sprätt, han får vila mer nu än tidigare och det är också en del i ens utveckling att inte sprätta upp en söm för att tillfredsställa sitt kontrollbehov.

Just det här med att ha sytid är väl det som ändrats mest över tid, nu försöker jag få ihop 45 min varje dag, har en spellista på Spotify som är ungefär 45 min lång dessutom. Syr lite, stryker och förbereder så att jag kan sätta igång direkt när jag kommer ner i syrummet. Helt enkelt försöker jag utnyttja tiden väl för det är inte varje dag som tiden finns.

Jag vill fortsätta blogga men det kan bli om andra saker än handarbete och avkopplingen det ger.

So long!

Carina i Furulund

Helgens sömnad så långt

Under helgen har jag ägnat mig åt en ful Fq, hur tänkte jag när jag köpte den? Men även åt en näve scraps. Katten välte ner min fin glasburk där jag hade fintrådarna.

Så tanken med scrapsen och den fula Fq:n är att de ska rymma mina fintrådar.

Sedan har jag tagit tag i en sak som jag inte klarat av att göra tidigare, frihandskviltat, nu är ju det jag gjort inte något att skriva hem om men jag har tränat och om jag inte tränar på frihandskviltning kan jag inte bli bättre på det.

Den lille djävulen på axeln har stoppat mig tidigare men hen verkar tyst just för tillfället så jag fortsätter att träna ett tag till.

Innan dagen är slut ska jag handkvilta lite också med en fin lila tråd. Kanske lägger jag ut en bild på mina fulingar endera dagen kanske inte.

Vi hörs!
Carina i Furulund

Sjukt nöjd - redovisning

Men det krävdes lite sprättning och sy om innan jag blev så jäkla nöjd. Jag är så tacksam när jag blir utmanad av Maja för det krävs ju att man tänker utanför boxen för att det ska bli bra.

Två försök med andra mönster som inte alls lyfte batiktygerna blev det innan jag åkte till Malmö för ett inköp av en stor bit beigemelerat batiktyg att använda som bakgrundstyg. Tyvärr räckte inte hela biten ens med skarvning av tyg nummer 2 som jag fick använda till en baksida så jag har en kvilt till på G. Blocken ska sys ihop och sedan visar jag upp den toppen också. Så jag fick alltså använda 3 st tyger istället för tänkta 2 st tyger.

 

Bilden är tagen på köksgolvet för att det blev för sent att fotografera ute. Men imorgon hoppas jag på att det är bra ljus när jag kommer hem.

 

Elsa har återvänt till sin älskade handboll igen, att missa ett träningspass eller någon aktivitet går ju inte. Numera spelar hon i en handikappförening som har många olika aktiviteter för funktionshindrade unga och vuxna. På bilderna nedan ser ni när vi var i Arenan i Lund för att möta handbollslandslaget innan landskampen i november. Någon dag senare fick Elsa och en del av hennes kompisar spela ihop med Zoran Roganovics lägerdeltagare, en halv dag med matcher blev det. Det mest intressanta tycker jag är att Zoran och H43 jobbar nära handikappidrotten i Lund för att gå i bräschen för att det ska bildas fler lag för unga och vuxna med funktionshinder som vill spela handboll.

Utöver laget i Lund finns det ett i Malmö och ett lag organiserat i klubben Skuru, men så många fler som kan mobilisera ett helt lag för att åka på turnering finns inte. Då har ändå en del av spelarna i Lund varit med i Special Olympics i Los Angeles där de vann silver och de har även varit med och vunnit Europamästerskapen för funktionshindrade. I serien Heja Sverige finns det lite filmsnuttar där handbollslirarna visar upp sig.

 

Vi hörs!

 

Carina i Furulund

 

Jag har velat

men nu efter att ha sytt bakåt en lång stund så går det inte att vela längre.

Ett "bastyg" är inköpt och nu börjar jag om för sista gången med min och Majas utmaning.

Snacka om att den här är välanvänd.

Detta sista försök till en kvilt ser mycket bättre ut än de två föregående och då har jag ändå bara 2 block klara.

Måste berätta något riktigt kul, dottern har ju haft ett långt uppehåll med sitt handbollsspelande men har nu börjat igen. Efter endast ett par träningspass så får hon följa med och träna med den här mannen.

 

Zoran Roganovic är ju en legend inom handbollen i Skåne, han älskar handboll och han älskar att lära ut, har ett fantastiskt minne för namn vilket gör att han berömmer spelarna med deras rätta namn. Han har själv lagt ut ett foto på sin FB där han tackar spelarna för att han fick träna dem!

Vi hörs!
Carina i Furulund

Detta blir rörigt

hm, undrar varför det ser ut som om jag har någon form av filter aktiverat på kameran?

Det tog en stund innan jag förstod att Picasa var skrotat, eftersom jag inte orkar tänka så fick jag klicka runt i den nya miljön för att se om det gick att ladda upp bilder.

Nu kommer vi till det som inlägget ska handla om egentligen.

Två kviltar sydda med hjälp av ett gäng Fq från Panduros Tilda-serie samt lite extratyger från stashen.

Den första är 3,5 " rutor över hela quilten med gosig fleece på baksidan.

 

Till nästa quilt så använde jag Annas mönster med bitar om 2 x 3,5" och frågan är om det inte blev väl så snyggt!

 

 

Det har stört mitt sinne att jag har haft en del påbörjade projekt som egentligen bara behövde mackas och quiltas så de sista veckorna på semestern har jag slutfört 3 kviltar och är numera lite less på att sy förhand.

 



 

Tyget med vit botten fick jag av Maja för länge sedan och hela tiden har jag haft tanken att det skulle bli en babyquilt och det har det blivit, 3,5" rutor och jag tycker att det är så snyggt så jag kommer att få svårt att skiljas från det den dagen det är någon som behöver det till sin baby.

 

I september ifjol fick jag en underbar nesse av Maja med innehåll av lite tyger, av dem har jag sytt det här babytäcket till någons kommande stjärna.

 

Bakgrundstygerna är vita scraps i olika vita nyanser.

 

Har nu hängt upp en ny ofärdig quilt på byxgalgarna bakom skrivbordet, tagit fram tyger så jag kan färdigställa quilten, nu ska bara sylusten infinna sig. Tror faktiskt att symaskinen behöver åka på SPA innan jag quiltar fler projekt. Den har fått olja och grundlig rengöring idag men det är ett tag sedan den var hos symaskinsdoktorn och jag vill ju inte att min favoritmaskin slutar att fungera.



Vi hörs!
Carina i Furulund

Det blir inte alltid som man tänkt sig

De två senaste åren har varit kämpiga, dottern mår dåligt och det har visat sig att hon har något som heter högfungerande autism (tidigare Aspergers syndrom). Hon mår dåligt för att hon alltid har gått i en skola som inte varit anpassad efter hennes svårigheter. När hennes diagnos var klar så bestämde vi oss för att även utreda lillebror och han har samma diagnos om än med andra problemområden än vad dottern har. Så på något sätt är handarbetet viktigare nu än någonsin!

Den tid jag hade räknat med att ha nu när barnen börjar bli stora finns inte, men jag försöker att hitta sytid någon gång varje vecka. Även om jag egentligen inte orkar tänka till när det är utmaningar på gång så är jag ändå stolt när jag lyckas få ihop utmaningstygerna till något användbart.

Om jag ska vara ärlig så syr jag mest enkla saker där man inte måste tänka utan mest gör på rutin.

Vid besök i olika Pandurobutiker så har jag samlat på mig lite Tilda-tyger, mest FQ och just nu roar jag mig med att se hur långt dessa FQ + lite olika tyger från stashen räcker. Har sytt en topp med bara 3" rutor, den ligger för mackning så den kan ni inte få se idag. Av resterna från detta projekt jobbar jag med Anna Lundbergs mönster pyttetäckestoppar.

Min variant ska bli en kompis till 3" rutorna.

 

Kanske har jag fått ihop drygt 1/3 av de block som behövs men som ni ser så har jag början på fler block.

 

 

Samtidigt så går jag och tänker lite på tygerna som kom från Maja, har en idé men får den vara så enkel? Ska jag göra något mer komplicerat för en gångs skull? Det som delvis ställer till det är att jag inte vill köpa några tyger för att fixa utmaningen och de som jag har valt från stashen är av varierande storlek och jag vill ju att de tyger jag har ska räcka till kvilten.

 

 

Vår kära hund är en badhund så han har fått en flytdummie, men den var inte så hållbar, så jag har fått laga den, inte helt lätt när den är stor och rund med en rätt stum stoppning. Har jag tur så håller den för sommarens badande i alla fall. Får väl leta upp en annan mer hållbar variant till nästa säsong.

 

 

Bilden är från förra årets badande men både dottern och hunden har badat i Saxtorpssjön i år.

 

Vi hörs!

Carina i Furulund

 

 

 



Nu var det bra tag sedan jag skrev något

men jag syr mellan varven, jag försöker göra projekt som gör slut på vaddrester, småbitar av flanell och tygsnuttar som legat länge på hyllan.

Det här är ett exempel, en bit tyg som jag köpte på Stoff och stil på typ Hedenhös tid, fick bli en väska till Samuel. Nu är den slut, inte för att det frigör så mycket plats på tyghyllan den frigjorda platsen är kanske mer en mental sak.

Idag har jag däremot testat en helt ny sak, den där soyamix-vadden som jag köpte för ett tag sedan. Hm jag vet inte vad jag ska säga om den, tyckte att jag nålade ordentligt, hade strukit flanellen och toppen men vadden rörde sig fullt i paritet med bambuvadden, rent ekonomiskt var den ju ett bra alternativ till bomulls- och bambuvaddarna, men jag ska kanske inte döma ut den efter en användning.

Ni som följer Maja på Instagram vet att hon utmanat mig, jag har inte fotograferat remsorna men kreaktivitetslabbet har gått på högvarv sedan kuvertet kom. Frågan är vad jag ska göra med remsorna för att göra dem rättvisa.

Vi hörs!
Carina i Furulund