Rena vilda västern

ja så brukar en kollega till mig säga när det är stökigt på jobbet och det är en mycket bra sammanfattning av denna helgen. Annars började det bra på fredagen med en stillsam start och det såg rätt bra ut när jag började igår. Eftersom jag är sist i näringskedjan i min bransch brukar det vara lite bråttom när det är dags för mig att ta itu med mina arbetsuppgifter.

I sjukhusvärlden är förkalkningar inte ett bra tecken och det har även min man fått lära sig att det inte är när det gäller kaffekokaren, undrar hur många gånger han avkalkade den och sköljde den inifrån och ut eller kanske var det tvärtom, för stunden fungerar den och kanske har han lärt sig att kalka av skrället oftare.

Min förhoppning för helgen har varit att få två lukkekanter nersydda på baksidan och det har jag uppnått och det känns som en bedrift med tanke på att det varit trassel med familjelogistiken, jag fick inse att det går inte att var på tre ställen samtidigt, lämna på kalas, lämna dottern och tillhörande kioskattiraljer på säsongens första handbollsmatch och så då börja jobba, mannen skulle sova efter nattarbete men sonen var lite uppspelt så han väckte honom långt innan det var dags att stiga upp. Så för min del blev det bara lämning på kalas och sedan kunde jag sätta mig och jobba.

Så nu är de klara så när som på några trådar att fästa.

Blogger skojar med mig men ni kan ju se att det är olika mönster men samma block från början.

Nu återstår en lukkekant som ska sys på ett färdigkviltat projekt och sedan lite handsömnad till, sedan är det baksidor till pyttetäcken som måste åtgärdas, flanellen som jag köpte i Borås är snart slut.

Jag är också slut när jag tänker efter så det får bli natti natti och så hörs vi en annan dag.

Carina i Furulund