Maja busar igen

men det är allt tur att hon gör det med oss ibland, för då håller hon oss alerta.

Hur är det Puh säger? Att han har kudden i örat? Min har varit på väg till örat länge nu men det hjälps inte det har varit jourdag och då får man inte gå och lägga sig när man är trött.

Idag har jag sytt på gamla projekt men nu är det för mörkt för fotografering så det får bli imorgon, det är allas vår Maja som vid ett tillfälle skickade en färgexplosion till mig, den gjorde mig glad och sugen på att sy och nu har det blivit något.

När man jobbar i vården känns det ibland som man blir avtrubbad av allt man ser av sjukdomar, men ibland stannar man upp tänker över vad man skrivit och blir rejält tagen av livsöden. Idag är ett sådant exempel, jag har skrivit på en patient många gånger den sista tiden och nästan varje gång så får jag känslan av patientens anhöriga skulle behöva ett hjärte- eller kanske ett änglatäcke, då känner jag att skulle vilja ha ett sådant lager. Men skulle de anhöriga gilla om de fick ett sådant täcke? Det är ju en annan sak med pytte- och Afrikatäckena de syr vi till de riktigt små liven som kämpar så för sin överlevnad. Vi är ju så olika, en del hade kanske känt sig utlämnade av att få en sådan gåva medan andra hade känt att det fanns någon annan som har brytt sig.

natti natti denna lillelördag!
Carina i Furulund