söndag 16 oktober 2011

Vad tänkte vi på

när vi namngav vår blogg eller vårt syrum, för det mesta kallar jag mitt rum för holken, men det kunde lika gärna kallats för garaget eftersom det var det före min flytt dig. Varför inte bara Carinas blogg rätt och slätt? För enkelt eller intetsägande? Bloggen kunde ju lika gärna heta Fru ruta eftersom jag gillar att sy med rutor. Eller kanske något som hyllar sprättkniven som tidigare var min följesslagare.

I gårdagens inlägg så funderade jag om behovet av att åka till någon sjukvårdsinrättning, kände jag på mig att det skulle bli så? För nog blev det några timmar på sjukhuset idag, inte med sonens vars hosta lät bättre utan det var mannen som på något sätt klyddade till det för sig och trillade av en stege, nej det är ingen fara med honom, det var stoltheten och ändalykten som fick sig en törn. Men braket när stegen gick i marken fick till följd att de hann gå några kalla kårar innan jag såg att det inte var så farligt.

Min sytid den rann undan ihop med målarfärgen när stegen gick i backen, mitt fint ihoprullade projekt som ska quiltas ligger så fint på sybordet, men det är väl meningen att det ska bli färdigt i sista sekunden precis som så mycket annat.

Idag har jag faktiskt inte några bilder på lager, det har inte funnits tid att leta upp något skojigt helt enkelt. Nu ska jag fortsätta att titta på Tant koftas blogg och drägla över hennes uppifrån och ner-kofta.

Vi hörs!
Carina i Furulund

3 kommentarer:

  1. Vilken tur det gick bra med mannen..och ändalykten!!kramis på dig

    SvaraRadera
  2. Oj, hoppas att han klarade svanskotan!
    Attans vad ont det gör när man slår sig där!
    Mitt Paradis har jag inte döpt själv!
    Det var Lolly som namngav det!
    Jag har alltid sagt syrummet, men Paradiset är ju en plats att längta till för vissa så varför inte?
    Kram

    SvaraRadera
  3. Att slå sig där bak är minsann inge kul alls...Jag har inte döpt mitt min vrå utan kallar det rätt och slätt för syrum, min blogg har inte heller nått fanatsifullt namn men den kanske döps om framöver...
    Kram Lizzan

    SvaraRadera

Bloggarkiv