torsdag 10 februari 2011

Först kom ingenting, sedan kom ingenting och sedan kom allt, splatt!!!!!!!!

Det har varit lite si och så med sylusten ett tag men i tisdag hade jag sylust så det räckte och blev över, försökte skicka lite över mailen till en som behövde, men den där sylusten var lite förgänglig så jag tror den försvann i telekabeln på väg till mottagaren.
Under zoomin-eran skrev jag om ett turkost bandgarn från forntiden, av detta garn blev det detta:
Under tisdagen sydde jag ett projekt som jag påbörjade och frågade er vad det kunde tänkas vara och jag tror att det var Ullis som skrev en halsduk, den ligger nu på sybordet med fleece och ska bara mackas och få lite quiltsömmar.
Mys utmaningstyg, som inte var någon lätt historia att göra något av, börjar närma sig något. En bärrem av något slag sedan är det projektet också färdigt, har för mig att jag har någon tygbit kvar, men quiltmucklorna har snott den och vill inte ge mig den tillbaka. I mina försök att hitta tygbiten grävde jag hårt ibland scrapsen och fick ihop en pyttetäckestopp och en dito som saknar någon form av kant, tror att högen av scraps sjönk ungefär 2 mm, kan beskådas nedan.




Måste erkänna att jag vet inte riktigt hur många pyttetäcken som behövs inför lämningen i april/maj men det hade ju varit bra om vi fick ihop en årsförbrukning på cirka 130 täcken. Med mina två sista har vi fått ihop 21 stycken, så sy gärna några, det går bra att lämna in dem hos Veronicas så hämtar vi dem där!
Jag fick akut habegär häromdagen men ni förstår säkert varför, kolla här:

Så här på slutet kommer en bild av Marco och barnen i skidskolan, undrar om elefanten har satt en jordnöt i snabeln?

Ha en bra kväll!

Carina i Furulund

2 kommentarer:

  1. Det var många järn i elden.../kram

    SvaraRadera
  2. Nejdå, sylusten kom fram, men behövde kombineras med en spark där bak och några "galna" Ryska gummor!
    Men, man blir ju nästan matt av att se allt du hållit på med!
    Kör hårt!!!
    Halsduken är ju så "mumsig" och ditt nya garn är tumme upp!
    kram Maja

    SvaraRadera

Bloggarkiv