Att vackla i sin övertygelse när

man är klar med en sak, är ju inte skoj. Om man har sytt sig något som man sett framför sig en längre tid och någon säger att ska du verkligen ha det så där så säger det egentligen mer om betraktaren än sömmerskan. För visst är det lätt att försöka passa in, ni vet det där med fyrkanten i ett runt hål.
Jag fick höra av en väninna att en av hennes sykompisar hade sytt en väska i läckra färger men någon annan på kursen hade frågat om den var till dottern varpå sömmerskan blev osäker på sitt val och sydde en ny väska i en annan färgställning som "passade" den vuxna mallen bättre.
Med detta vill jag ha sagt att min zebrabit har fått sällskap av knallturkost och en tygsnutt Maja skickade mig för ett tag sedan, nu räckte ju inte zebran till för min idé så maken fick ju köpa mer, det värsta var att det fanns ju både en vuxen zebra och en fölunge (tror jag att det heter). Så nu ska jag göra en väska i dessa tyger som jag ska bära med stor stolthet, för jag insåg att zebran vann i längden.
Ni får gärna säga att ni inte förstår mitt val av tyger men jag kommer ändå att använda den för jag tror att den kommer att bli hur fräck som helst!
Ha en bra midsommarhelg!
Carina i Furulund